Börjar äntligen kunna se någon slags framtidsvision där jag ser mig själv lycklig.
Man vaknar upp en dag och tänker "All skit som har hänt är inte värt det. Det är inte värt att älta över något man inte kan ändra på. I slutändan så har jag inte gjort något och det är dags att förstå det."
Så var det igår. Allt bara släppte och jag orkar inte vara arg längre. Orkar inte hata och slösa tid på onödiga tankar som ingen vet något om ändå.
Dags att göra något av denna vackra dag då det är äcklig snö blandat med regn och storm.
xx