Att bryta ihop mitt på dan.
Idag skulle jag börja skriva en inköpslista för min kyl är ganska tom för vi har varit hemma hos Johannes hela veckan nästan. Jag satt och bläddrade i min gamla hemkunskapsbok och insåg snabbt att jag kan knappt äta något i den. Jag skrev ner två saker på inköpslistan och det var mjölk och margarin, sen började jag gråta mitt i allt och som den fantastiska man han är så var det ju okej.
Känslan att inte kunna kolla på ett recept och följa det känns så främmande när man hela livet kunnat äta precis vad man vill.
Allt känns bara skit just nu, och läskigt. Förhoppningsvis går detta över och tills dess får vi bara sköta maten rätt. Hur svårt kan det vara egentligen?
